ung mamma
jag har alltid velat vara en ung mamma, eller jag är 19 år och fyller 20 i december.
Jag hade egentligen inga tankar på att bli gravid eller bli mamma nu i sån tidig ålder. Men jag upptäkte det allderles försent att jag var gravid.
Men när jag väl var där och såg en liten bebis på ultraljudet så kunde jag inte göra abort. Eller jag fick inte ens göra det. Jag blev så glad av att se en liten bebis i min mage. Jag kände verkligen att den var min, och jag ville inte bli av med den. Och det stödet jag hade där på sjukhuset av min vän sofie var det bästa som jag någonsin kunde få, det är vid sånna tillfällen man verkligen förstår vilka som är ens äkta vänner och ställer upp i vått och torrt.
dagarna gick och jag måste berätta för min mamma, det var det värsta jag vart med om i hela mitt liv. Den känslan jag hade när jag skulle åka och möta mamma går inte att beskriva. Jag trodde jag skulle dö, men det var för att jag trodde att min mamma skulle bli arg eller något liknande. Men hon blev inte det, hon tog det jätte bra. och vi pratade om det mycket. Och nu är min mamma värdens lyckligaste över att hon ska bli mormor, hon har verkligen hjälpt mig med allt och stöttat mig igenom hela graviditeten.
Utan min älskade mamma så hade jag aldrig klarat det.
haha får berätta allt en annan dag för jag orkar verkligen inte skriva mer nu. Och ni kommer inte orka läsa det ändå. Det är så sjukt mycket mer Positiva/Negativa saker jag gått igenom.
så det får jag berätta en annangång.
Jag hade egentligen inga tankar på att bli gravid eller bli mamma nu i sån tidig ålder. Men jag upptäkte det allderles försent att jag var gravid.
Men när jag väl var där och såg en liten bebis på ultraljudet så kunde jag inte göra abort. Eller jag fick inte ens göra det. Jag blev så glad av att se en liten bebis i min mage. Jag kände verkligen att den var min, och jag ville inte bli av med den. Och det stödet jag hade där på sjukhuset av min vän sofie var det bästa som jag någonsin kunde få, det är vid sånna tillfällen man verkligen förstår vilka som är ens äkta vänner och ställer upp i vått och torrt.
dagarna gick och jag måste berätta för min mamma, det var det värsta jag vart med om i hela mitt liv. Den känslan jag hade när jag skulle åka och möta mamma går inte att beskriva. Jag trodde jag skulle dö, men det var för att jag trodde att min mamma skulle bli arg eller något liknande. Men hon blev inte det, hon tog det jätte bra. och vi pratade om det mycket. Och nu är min mamma värdens lyckligaste över att hon ska bli mormor, hon har verkligen hjälpt mig med allt och stöttat mig igenom hela graviditeten.
Utan min älskade mamma så hade jag aldrig klarat det.
haha får berätta allt en annan dag för jag orkar verkligen inte skriva mer nu. Och ni kommer inte orka läsa det ändå. Det är så sjukt mycket mer Positiva/Negativa saker jag gått igenom.
så det får jag berätta en annangång.
Kommentarer
Postat av: Frida
HEJ KUSIN!
Först när jag läste på facebook att du skulle bli mamma så trodde jag att det bara var ett skämt, men sen när jag läste din blogg och så så förstod jag att det var på allvar. Först va min tanke skeptisk, men sen tänkte jag efter. Varför skulle inte du kunna ta hand om en barn minst lika bra som någon annan bara för att du är ung? Jag tycker det är extremt modigt av dig, och jag önskar dig och din son all lycka i världen! Är riktigt glad för din skull Micaela :)
Postat av: Anonym
gud så kul grattis lägg upp bilder på magen :D?
Trackback
